9 Snabba med Louise Nordahl

Kort intervju med härliga Louise Nordahl @louisenordals @livetenligtlojsan om livet, graviditet och kommande föräldraskap

Bakgrund: Komiker, skådespelerska

Först och främst - grattis till graviditeten! Hur mår du?

Tusen tack! Jag är så otroligt lycklig över det här efterlängtade lilla barnet! Nu är det bara en vecka kvar till BF så kroppen börjar kännas ganska tung och otymplig, men jag har haft turen att må bra även under senare delen av graviditeten så jag passar på att njuta av att kunna vara aktiv och hitta på saker.

Låt oss börja från början: vem är Louise Nordahl?

Jag jobbar som skådespelare och komiker och fick mitt ”genombrott” i media med en hemmagjord Paradise hotel-parodi på Facebook 2014. Sedan dess har jag arbetat med TV och scen och medverkat i bland annat produktioner som Mumbo Jumbo, Scalarevyn, Solsidan, Laxbralla och Herr talman. Men utöver det så är jag egentligen bara en glad Skånetös som tycker om lantliv, hemmapyssel och loppisar!

Berätta om er gravidresa!

Vår gravidresa blev betydligt tuffare än vad jag och min man hade tänkt oss. Jag har aldrig funderat så mycket kring det här med svårigheter att kunna få barn, så när vi började försöka bilda familj och det inte gick direkt så blev jag ganska fort nedstämd. Månaderna gick och många i vår närhet fick barn, vilket spädde på ångesten kring att det inte gick för oss. Efter att ha försökt i ett år blev vi äntligen gravida och helt överlyckliga, men på ett ultraljud i v.9 fick vi veta att fostret slutat växa flera veckor tidigare. Det var den värsta dagen i hela mitt liv och efter det fortsatte ångesten, oron och rädslan att växa allt mer. Jag blev deprimerad och bröt ofta ihop känslomässigt. Men efter bara tre månader fick vi ett nytt glädjebesked, då hade ett litet ägg fäst igen och redan i v.6 fick vi se det lilla hjärtat slå. Jag tror att jag har gråtit glädjetårar av lättnad på varje lyckat ultraljud sedan dess och nästa gång jag får se min lille pojke blir antagligen när han läggs på mitt bröst efter förlossningen. Efter den här resan finns det ingenting jag ser fram emot mer!

Vad har varit det roligaste och mest oväntade som hänt dig under graviditeten? 

En kul och oväntad händelse var när vi skulle resa till Schweiz i somras och jag blev så oerhört uppassad av flygpersonalen på grund av min mage. Först blev jag erbjuden en stor flaska vatten direkt när jag klev ombord på planet vilket ingen annan blev, och när jag skulle kliva av stoppade en av flygvärdinnorna mig och sa ”vänta, jag har något till dig!”. Sedan plockade hon fram en stor presentpåse med schweizisk choklad som hon räckte över och sa ”njut av det här äventyret, det kommer att vara det häftigaste i ditt liv”. Jag kände mig så otroligt VIP-behandlad och insåg att sånt här kommer man minsann sakna när man inte är gravid längre.

Hur har du förberett dig inför förlossningen och hur känns det?

Jag har försökt förbereda mig så väl jag bara kan. Förlossningen är något jag har lite dubbla känslor kring, jag är både extremt förväntansfull men också lite nervös över hur allting kommer att kännas. Jag och min man har gått två kurser, dels en privat profylaxkurs med doulan Malin Lemchen och dels en förlossningsförberedande webbkurs genom Preglife. Det har gett oss båda enormt mycket kunskap och mental förberedelse. Dessutom har vi läst boken ”Föda utan rädsla” och jag har tränat på att använda de fyra verktygen som rekommenderas för att hantera rädsla och smärta. Så rent kunskapsmässigt känns det som att vi är väl peppade nu. Sedan har vi försökt skapa de bästa förutsättningarna för att vara beredda när det väl drar igång. Vi har fryst in matlådor med lasagne som vi ska äta när latensfasen kickar in, så att vi båda laddar upp tidigt med näring och energi inför det långa tuffa passet som väntar. Sedan har jag packat med godsaker, mysiga kläder, egen morgonrock, elektriska ljus, massageolja, elektrisk massagekudde, huvudmasserare med mera plus näringsrika smoothies att ha med till förlossningen så att jag kan skapa en så lugn, avslappnad stämning som möjligt där och samtidigt fortsätta få i mig bra energi under den aktiva fasen när man brukar ha svårt att få i sig ordentlig mat. Just nu känns det väldigt bra och jag känner mig väldigt redo att ta mig an förlossningen när den väl drar igång, och hoppas på att jag kommer att få en positiv upplevelse av födandet.

Vidare till rollen som mamma - vad ser du mer/mindre fram emot?

Jag längtar så mycket efter att bli mamma, det är min största dröm i livet. Jag har alltid älskat barn och är nog fortfarande ganska mycket av ett barn själv. Jag älskar att busa och leka, hitta på spännande upptåg, lära barn saker och att umgås med barn i allmänhet. Så jag ser dels fram emot allt bebisgos nu i början när vår son är liten, men sen ser jag också mycket fram emot när han blir äldre och vi kan prata med varandra och hitta på en massa aktiviteter och roligheter ihop. Det jag däremot bävar inför är det här med sömnbristen som många föräldrar lider av. Jag är extremt sömnkänslig och blir en helt annan person när jag sover för lite och jag oroar mig över att det ska påverka vilken typ av förälder jag faktiskt blir. Jag är lite rädd att min energi ska dras ner så mycket att jag inte orkar vara den roliga, glada mamman som jag drömmer om att vara. Men jag ska försöka ta vara på alla sömnchanser jag får när jag behöver det!

Vad önskar du att du visste innan graviditeten?

Jag visste ju det egentligen, men jag önskar kanske ändå att jag varit ännu mer inställd på det faktum att det faktiskt kan ta tid att bli gravid. Under hela livet har man fått lära sig hur viktigt det är att skydda sig från oönskade graviditeter, och på så sätt fått bilden av att en graviditet blir till så oerhört lätt. Men faktum är att vi är många som får kämpa och längta plågsamt länge efter att våra små barn ska komma till världen, och det hade nog varit bra för mig personligen att ha varit mer inställd på det från början.

Vad planerar du att göra för att ta hand om dig själv under graviditet och småbarnsår?

Nu är ju graviditeten snart slut för min del, men vad gäller tiden framåt så har vi förstås pratat mycket om hur vi ska lägga upp vardagen för att alla i familjen ska må så bra som möjligt. Vi har för tillfället en väldigt tacksam arbetssituation där jag går på föräldraledighet på heltid och min man arbetar deltid, vilket gör att vi kommer kunna dela på mycket av barnansvaret redan från start. Vi är båda måna om att få loss några timmar i veckan där vi kan komma hemifrån och göra saker på egen hand, t.e.x. träna, träffa vänner och ägna sig åt hobbyaktiviteter. I och med att vi båda är lediga samtidigt under flera dagar i veckan så tror och hoppas jag att vi kommer kunna ge varandra den möjligheten utan att det blir för stora påfrestningar för den som är hemma under tiden. När vi får utrymme att inte bara vara föräldrar utan också egna individer kommer vi förhoppningsvis uppskatta tiden vi spenderar med vår son ännu mer.

Sist men inte minst, hur ser du på framtiden nu som blivande förälder - vilka är dina drömmar och förväntningar?

Jag hoppas att vi får en son som är frisk och glad, och förhoppningsvis äter och sover bra så att vi får en lugn start på småbarnslivet. Men det där är förstås inget som går att styra över, utan vi får ta det som det kommer. Jag hoppas också på att jag och min man ska kunna hantera det här med sömnen på ett bra sätt, så att vi kan hålla humöret uppe gentemot varandra och vårt barn även när det känns kämpigt fysiskt och mentalt. Sedan drömmer jag om att vi snart ska hitta ett hus i Skåne och kunna påbörja livet som småbarnsfamilj där, och på sikt kunna bli gravida igen utan att behöva gå igenom samma kamp som första gången. Men - för att avsluta med några positiva ord kring hela den här resan, så är jag så oerhört glad att det blev just den här lille killen som valde att komma till oss till slut, och när det inte blev någon bebis första gången så fick vi istället ett annat tillskott i familjen i form av världens finaste lilla katt Doris. Så just den här familjen hade inte funnits om saker och ting inte skett på precis det sättet det gjorde, och det är jag ändå, trots all sorg, tacksam över på många sätt.